| Fjärilar kommunicerar med doftämnen – feromoner – vid parning. Ända sedan det första feromonet identifierades 1959 har forskare insett den stora potentialen i att utnyttja dessa ämnen för miljövänlig kontroll av skadeinsekter. Feromoner används idag för detektion, övervakning och kontroll av många globalt viktiga skadegörare, och är del av integrerat växtskydd (IPM) för många arter i frukt- och bärodlingar. Parningsstörning är den mest effektiva kontrollmetoden. Syntetiskt feromon sprids ut i odlingen från många punktkällor och i högre doser än vad enskilda honor avger, vilket försvårar hanarnas sök efter lockande honor och leder till färre parningar och därmed färre larver och skador i nästa generation. Feromoner är ogiftiga, extremt artspecifika och nyttoinsekter t.ex. naturliga fiender och pollinatörer påverkas inte av behandlingen, vilket gynnar biologisk mångfald i och omkring odlingen.
Syftet med projektet är att optimera feromonbaserade metoder i IPM för jordgubbar. Svensk odling står inför många växtskyddsrelaterade utmaningar. En sådan är jordgubbsvecklaren, Acleris comariana, som har blivit ett stort gissel i danska och skånska odlingar. Eftersom Skåne står för 50% av skörden drabbar detta hela svenska produktionen. På våren äter larverna på blomknopparna på jordgubbsplantan vilket resulterar i små eller deformerade bär som ratas av kunderna. I en nyligen avslutad studie identifierade vi vecklarens honproducerade feromon som (E)-11,13-tetradekadienal (E11,13-14:Ald). Vi har dessutom testat parningsstörning av fjärilen i liten skala med lovande resultat. I totalt 6 odlingar behandlade vi 1 ha av fältet med feromon och fällfångsten av hanar i dessa ytor reducerades med 97-100% jämfört med fångsterna i samma fält men 250 m från den behandlade ytan. Vi använde lägre doser än i de flesta liknande studier på skadegörande vecklararter och våra resultat indikerar stor potential att kontrollera jordgubbsvecklaren med feromon. När vi analyserade förekomst av vecklarlarver i nästa generation fann vi däremot inte signifikant lägre antal i behandlade ytor jämfört med kontrollytor. Vi tror att det beror på att honor, som inte kan detektera sitt eget feromon, kan para sig i övriga delen av fältet (som utgjorde 80-90% av totala ytan) och sedan fördela sina ägg över hela fältet inklusive den behandlade ytan. I det planerade projektet skalar vi därför upp försöken med parningsstörning och behandlar hela isolerade fält med feromon för att kritiskt utvärdera om metoden är kommersiellt gångbar för miljövänlig kontroll av vecklaren. Vi utvecklar dessutom ett prognosverktyg för skadegöraren baserat på fällfångst i feromonfällor istället för tidsödande inventering av larver vilket används idag.
Vi utvärderar även potentialen för biologisk kontroll av jordgubbsvecklaren. Parasitstekeln Copidosoma aretas är den i särklass vanligaste naturliga fienden till vecklaren i danska och skånska odlingar, vilket indikerar att C. aretas fyller en viktig funktion att reglera vecklarpopulationer. Vi testar hypoteserna att parasiteringsgraden bland insamlade larver ökar med ökad storlek och ålder på fältet men minskar med ökat avstånd till närliggande fält. Våra resultat blir viktiga när det gäller att utvärdera C. aretas roll för biologisk kontroll av vecklaren. |