| Insekters populationer minskar i en alarmerande takt. Insekter är speciellt känsliga för kombinationen av habitatfragmentering och klimatförändring. Habitatfragmentering isolerar populationer och leder till att deras genetiska variation minskar, och reducerar därmed råmaterial för evolutionär anpassning till klimatförändring. För att bevara populationer med förmåga att anpassa sig till förändringar måste vi förstå hur habitatfragmentering påverkar genetisk variation inom populationer och det genflöde mellan populationer som bibehåller denna variation. Vi vet väldigt lite om i vilken grad fragmentering av habitat leder till förlust av genetisk variation och hur fort förlusten sker. Detta beror bl.a. på att vi saknar kunskap om på vilka avstånd effektiv genetisk isolering av habitat uppträder, och hur isolering påverkas av landskapet mellan habitatfragment.
Det här projektet syftar till att förstå hur genetiska data kan användas för att informera program för bevarande av arter som hotas av habitatfragmentering. Vi studerar effekter av fragmentering av naturbetesmarker på gräsmarksfjärilar som är knutna till dessa. Specifikt studerar vi blåvingar som i varierande grad är gräsmarksspecialister, inklusive både vanliga och hotade arter, för att undersöka hur habitatspecialisering påverkar utarmning av genetisk variation. Tre av våra fyra studiearter är indikatorer för hög bevarandestatus hos svenska betesmarker.
Vi testar vilken grad av landskapsfragmentering leder till minskad genetisk variation på lång sikt genom att jämföra genetisk variation hos museiematerial insamlat innan det moderna jordbruket fragmenterade landskapet med den hos nutida populationer. Vi undersöker om reduktionen är större i relativt mer fragmenterade områden.
För att undersöka om artjämförelser av genetisk variation kan användas för att identifiera hotade arter, skattar vi i vilken grad genetisk variation beror av arters ekologi och därför inte har förändrats historiskt, respektive i vilken mån den beror på fragmentering av deras habitat. Vi jämför arter av blåvingar som i olika grad har påverkats av landskapsförändringar.
Hur genetisk isolerade enskilda populationer är kan både bero på avstånd mellan habitat och på markanvändningen mellan habitat. Vi kommer att undersöka detta med landskapsgenetisk analys. Genom att förstå vad som påverkar denna funktionella konnektivitet kan markanvändningen anpassas så att genetisk mångfald bevaras. Vi jämför betesmarksspecialisterna ängsblåvingar och de lite mindre specialiserade puktörneblåvingarna för att förstå hur specialisering påverkar konnektivitet.
Det här projektet kommer att ge nya insikter i hur variation inom arter påverkas av fragmentering och landskapstyper och utgöra ett underlag för att planera grön infrastruktur för bevarande av diversitet.
Trots att genetisk variation är avgörande för evolutionär anpassning, används genetiska data sällan i åtgärdsprogram för artbevarande. Ett av projektets syften är att skapa ett sätt att arbeta med genetiska data för utforma effektiva bevarandestrategier. Vi avser göra genetiska metoder lättillgängliga genom att ta fram riktlinjer och manualer för att förenkla att inkorporera genetiska data i bevarandeplaner i samarbete med bevarandeprogrammen för tre hotade arter blåvingar.
|