| Pågående klimatförändringar (ökad temperatur och nederbördsmängder) förväntas medföra ökat kvävenedfall över svenska fjällområden och bidra med en högre tillförsel av biotillgängliga former av kväve till alpina fjällsjöar. Detta 1-åriga projekt (planeras pågå under 2011) syftar till att studera om alpina fjällsjöar i norra Sverige (i Abiskoområdet) är naturligt kvävebegränsade samt om en ökad tillförsel av biotillgängliga former av kväve kan leda till högre växtplanktonproduktion och eutrofiering, samt påverka artsammansättningen av växtplankton.
Effekter av ökade mängder av biotillgängliga former av kväve på växtplanktons produktivitet och artsammansättning kommer att testat genom att utföra sjöprovtagningar och laborativa tillsatsexperiment med kväve och fosfor på sjövatten ifrån alpina sjöar belägna på olika altitud. Ett annat mål är att undersöka om växtplanktons stökiometriska sammansättning av kol, kväve och fosfor varierar i alpina sjöar på olika altitud. Detta har stor betydelse och styr hur god födokvalite växtplankton utgör för djurplankton.
Projektet baseras på sökande tidigare resultat som motsvarar ett nytt paradigm vad gäller sjöar; att växtplankton är kvävebegränsade. Sökande har tidigare visat i ett globalt perspektiv att ökat kvävenedfall under de senaste 100 åren, kopplad till ökad antropogen användning av fossila bränslen och handelsgödsel, har påverkat balansen mellan kväve och fosfor i sjöar och bidragit till att växtplanktontillväxt har övergått från att vara naturligt kvävebegränsad till att successivt bli fosforbegränsad. Ökad tillförsel av kväve till följd av förhöjda kvävenedfall har även orsakat en storskalig eutrofiering (högre växtplanktonbiomassa) i tidigare kvävebgeränsade sjöar inom den norra hemisfären. Inga studier har i dagsläget bedrivits i syfte till att undersöka effekter av en ökad kvävetillgång på alpina sjöars produktivitet och ekosystemfunktion. En förhöjd kvävetillgång kan således förväntas öka aplina sjöars produktivitet, påverka art-och den stökiometriska sammansättning på växtplankton (kol: kväve: fosfor-förhållande), vilket i sin tur kan leda till förändringar i födoväven med konsekvenser för djurplankton och fisk.
Klimatförädnringarna och dess effekter på sjöekosystem förväntas bli särskilt stora vid höga latituder där den globala uppvärmningen förutspås bli dramatisk. Alpina sjöar på nordliga breddgrader är naurligt näringsfattiga och därför särskilt känsliga för mycket små förändringar i miljön. Resultaten från denna studie förväntas därför att kunna bidra med ny kunskap vad gäller hur alpina sjöar i norra Sverige kommer att påverkas av klimatförändringar och kan komma att användas i skötsel och hantering av sjöar som naturresurs. |